Ebba Theorell och Forceskolan Falken

Idag hade jag förmånen att få lyssna på och samtala med dokumentärfilmaren Ebba Theorell som besökte förskolans arbetsplatsträff. Ebba Theorells film ”Kraften” vi fick se uppmärksammar pojkars krigs och actionlekar.  Eller hur mycket krig är det egentligen? Filmen visar barn som leker actionlekar fyllda av avancerade estetiska rörelser, danser med koreografi som påminner om balett, barn som övar sin kroppsuppfattning, barn som samspelar med varandra i fartfyllda danser och lekar. När vi tittade på filmen och såg de här barnens välkoordinerade kroppsrörelser svävade våra tankar iväg, iväg långt från de moraliserande tankarna om barn och våldsamma lekar som vi tidigare kanske gått runt och funderat på. Tack Ebba för att du lät oss slå ett par kullerbyttor under kvällen.

Här kan ni se några sekunder från kraften

falken

Här kommer ett litet exempel hur vi på förskolan arbetat med barns populärkultur.  Vi hade under terminen haft ett projekt kring kartor och ritningar. Samtidigt hade vi flera pojkar som intresserade sig för Star Wars. Under en vab dag hemma med sonen skapade jag helt enkelt forceskolan Falken. En modern förskola inspirerad av såväl Reggio Emilias filosofi som filmen Star Wars. 

Ritningen tog jag sedan med mig till jobbet och lät barnen fylla på vad jag missat. Barnen förde till massor av små detaljer som de tyckte att deras drömförskola skulle innehålla. Helt plötsligt blandade sig pojkar och flickor i arbetet. Pojkar som sällan målar i ateljén skapade nu för fullt, flickor som sällan engagerade sig i Star Wars lekarna var nu helt plötsligt väldigt aktiva.  Tillsammans skapade vi den perfekta förskolan 🙂 

En rolig detalj var det här med avloppet, lilla bilden längst ner till höger. Barnen lärde sig blixtsnabbt att stava till avlopp… Tänk vad lätt det går när man får lära i ett meningsfullt sammanhang!

12514088_10154543448091521_877861755543338855_o 2

Sen en liten koppling till krigslekens dans som Ebba Theorell pratade om.

Det här klippet inspirerade barn på avdelningen som sällan intresserade sig för dansen och musiken att verkligen röra på sig. Hur de med sådan entusiasm koncentrerade sig på rörelserna var riktigt häftigt 🙂

 

Skickar med en pdf med ritningen till förskolan Falken. Kanske finns det någon på BUF eller NBF som är intresserad till framtida förskolebyggnationer. Eller så kanske det finns pedagoger där ute som behöver lite inspiration till Star Wars tokiga barn.

falken


Vår närmiljö

Närmiljö

På avdelningen har vi under höstterminen arbetat en hel del med barnens närmiljö. Det var under det här läsåret många av barnen uppmärksammade faktum att allt inte kretsar kring dem utan att de är en del av något större. Tillsammans har vi utforskat vår närmiljö på flera olika sätt.

Bland annat har vi tillsammans med barnen gått på promenader hem till varje barn. promenader där barnen själva har fått vara guider och vägvisare. utmed vägen har vi uppmärksammat såväl stora som små saker och det har varit ypperliga tillfällen att få fatt på barnens tankar. Barnen som vi varit på väg till har visat upp stor stolthet när de fått bjuda med de andra på en härlig promenad.IMG_9679

Promenaderna har också tagit oss till andra platser i barnens närmiljö. En promenad som var uppskattad var en tur tillTallgårdens äldreboende för att titta på en staty som heter Fem hönor och en tupp. Barnen hade under digitala rundvandringar i världens större städer uppmärksammat olika statyer och konstverk. Många av de statyer som syntes i filmerna vi tittade på handlade ofta om krigiska män med svärd eller nakna kvinnor. Att ta en promenad till Tallgården och titta på konsten där var ett sätt att faktiskt visa på konstens olikheter och att konst finns närmare än vad man först kan tro.
Besöket på Tallgården blev också ett uppskattat möte mellan olika generationer Huddingebor. Boende på Tallgården tog sig ut på balkonger och uteplatser för att heja och småprata lite med barnen. Mötet mellan förskolans barn och de äldre vi träffade är något jag bär med mig. Här måste det finnas så mycket som vi skulle kunna sammarbeta kring, eller kanske bara mötas över en korg kanelbullar och lite småprat.

Perspektiv
IMG_0519

Inne på avdelningen har vi också arbetat antivit med närmiljön, men då har vi försökt hitta andra perspektiv att utforska. Bland annat har vi haft djupa samtal om vem det är som bestämmer. Vem bestämmer egentligen i Världen, Sverige, Huddinge, hemmet eller på förskolan. Framför allt kom det svar som kungen, mamma och fröknarna. Men det var också några av barnen som tänkte till lite extra och berättade att det faktiskt är alla som bestämmer i Sverige och på förskolan.

När vi pratade om vem som bestämmer i Huddinge tittade vi närmare på Huddinge kommuns hemsida, barnen intresserade sig för Huddinges kommunvapen, den brinnande elden. Barnen funderade länge på vad kommunvapnet egentligen symboliserar. Ett av barnen undrade varför man gör flaggor med plankor som man eldar upp.

Barnen fascineras av kommunvapnet och skapar egna varianter i olika material. Det har blivit akrylmålningar, lervapen, teckningars, kommunvapen av mosaik och kommunvapen av transparent material på ljusbordet. Men fortfarande har barnen inte kunnat enas över vad kommunvapnet egentligen symboliserar eller varför en kommun ska ha ett eget vapen. Detta är något vi kommer fortsätta undersöka i vår. Kanske blir det ett tur till kommunhuset för att få svar på frågorna.

Kartor

Förutom att filosofera om kommuner, municipalsamhällen, demokrati och kommunvapen har barnen undersökt och utforskat kartor, flygfoton och satellitbilder över Sverige och Huddinge. I arbetet med närmiljön har vi på ett naturligt sätt närmat oss kartor i alla mIMG_0565öjliga former.

Förutom att undersöka den stora papperskartan över Huddinge kommun så har vi på digital väg kunnat visualisera vad som finns runt omkring oss. Vi har använt en stor mångfald av olika kartdatabaser. Dels för att olika kartor har varit bra på olika detaljer men också för att visa att det faktiskt inte bara finns en karta som stämmer. Bland annat har vi använt tjänster från Eniro, Hitta, Google maps, Apple maps, lantmäteriet.se och förstås Huddinge kommuns egna karttjänster.

Här kommer vi fortsätta utforska kartorna och min tanke är att vi ska närma oss det rika symbolspråk som kartor är fulla av. Alla dessa beteckningar och begrepp som finns i en karta. Vi har också börjat nosa på hur man ritar en karta och de svårigheter vi möter. Hur ritar man egentligen ett högt berg på ett plant papper?

Vi har tillsammans pratat om vad vi sett på kartor och flygbilder. Försökt hitta platser som barnen känner till. En plats soIMG_0221m alla barn kände igen på flygfotona vid sidan om förskolans karaktäristiska form är den stora affären som ligger ett stenkast bort. Men mycket av utforskandet har kretsat kring förskolan och miljön precis vid förskolan. Förutom den dagen då vi spanade runt efter sjöar i Huddinge kommun. Då tittade vi på alla stora sjöar som orlången och Trehörningen men den sjö som barnen intresserade sig mest för var den lilla sjön Ormputten.
Kanske beror det på namnet eller kanske att det vid Ormputten växer Sileshår. Den där växten som äter insekter. Barnen har bland annat gjort en stor tavla på duk där de målat ett kartavsnitt över Paradisets Naturreservat där man tydligt ser den lilla skogssjön. En underbar målning med massor av gröna nyanser.


Huddinge Visar 2015

Under Huddinge Visar 2015 fick jag chansen att ha en workshop kring ljudundersökande i förskolan. En spännande tillställning och ett härligt tillfälle till många spännande möten.

Under workshopen inledde jag med att prata om grunden till IKT arbetet inom Stuvsta förskolor, hur vi kommit igång och hur vi vill se på nya IT verktyg som bland annat lärplattan.

Jag använde till exempel en jämförelse med förskolans fysiska miljö och IMG_0023bygg/konstruktionsrummet på min avdelning Mozart på förskolan Daggkåpan. Här har vi pedagoger tänkt till och skapat en miljö som kan utmana barnen i deras utforskande och samtidigt vara ett komplement till hemmet. Vi har gjort inköp och möblerat gemensamt, riktlinjerna för en miljö med progression har vi tillsammans arbetat fram i olika nätverk. Traditionellt när det gäller lärplattor låter vi tipssidor som Pappas appar styra över lärplattans innehåll. Tänk om vi skulle låta BR toys styra över våra konstruktionsmiljöer.

Tipsen på pedagogiska appar väller in. Appar som främjar språkutvecklingen, appar som tränar öga-hand-koordination, appar som lär ut räknesätt, appar som lär barnen färgerna, appar som lär barn om ljud och musik och många, många, många fler pedagogiska appar av alla de slag.

Var jag än vänder mig finner jag tips på appar. Appar som har till syfte att lära barnen saker och ting, appar som gärna rättar till barnen när de svarar fel. Tillrättavisande skall gärna ske med ett lustigt ljud som berättar att du gjort fel när man däremot lyckats pricka in till exempel  vilket ljud som grisen på bilden ger ifrån sig så belönas du med en applåd eller en tjusig fanfar. 

Jag har försökt leta mig bortom pappas appar för att hitta appar som lockar till utforskande och kreativt samspel och det var några av de apparna som jag presenterade under Huddinge visar.

IMG_0084Men för att hitta rätt i djungeln av appar och för att arbetet skall vara så smidigt som möjligt så har vi på på Daggkåpans förskola med lite tips från andra förskolor och litteratur arbetat fram en appanalys. Den hjälper oss att fundera mer på vad vi vill få ut av varjPresentation 16 bilder.009e app. Den hjälper oss också att sortera bort de appar som inte håller måttet för vår pedagogiska verksamhet.

När vi sedan har hittat appar vi kan använda i vårt pedagogiska arbete har vi kategoriserat dem. Detta för att göra det enklare att hitta den specifika appen som passar för till exempel ljudundersökande eller filmskapande.  Det gör det också lättare för vikarier eller nyanställda att snabbt förstå upplägget med lärplattans inehåll.

under Huddinge Visar presenterade jag tre stycken appar från vår kategori Ljudutforskande & Ljudskapande.

Tunetrace av QApps

Mad Pad HD – Remix Your Life av Smule

Garageband av apple

Vi provade också det lilla kreativa tangentbordet MaKey MaKey skapad av Jay Silver

MaKey MaKey är en liten platta som närmast påminner om ett kretskort. Den kopplas till datorn via USB och får datorn att tro att den är ett tangentbord. Den kan sedan byggas ut med krokodilklämmor. Sätt till exempel en krokodilklämma i hålet märkt ”Space” och den andra änden i vad som helst som är åtminstone lite ledande, till exempel en banan. Koppla ytterligare en krokodilklämma mellan dig själv och MaKey MaKey för att bli jordad. Nu fungerar bananen som tangenten space på tangentbordet.

 

Vi provade också ett trådlöst mikroskop med Wifi. Wifi Puck inköpt hos Hands-on science

Det som enligt mig gör det här mikroskopet bättre än andra är att den är liten, har autofokus, fungerar helt trådlöst och är riktigt enkel att komma igång med. Mikroskopet skapar ett eget trådlöst nätverk runt omkring sig vilket gör att du kan ta med mikroskopet ut på gården eller till skogen tillsammans med din lärplatta. Ett spännande sätt att utforska naturen.

 

 

 

Vi avslutade med att prata om hur vi på förskolan Daggkåpan använder oss av Youtube. Där har vi skapat en egen kanal där vi samlat klipp av alla möjliga slag som vi sedan likt innehållet på lärplattan kategoricerat och tänkt till kring.

Länk till Daggkåpans Youtubekanal

 

IMG_0098 (1)

 

 

 

Här kommer också en liten version av anteckningarna från workshopen som pdf

Daggkåpans policy och appanalys

 

 

 


Lucka nr 7 i ‪#‎Stafettjulkalendern2015‬

Idag skriver jag på Martina Lundströms stafettjulkalender på bloggen Mötesplats för lärande.  Jag tycker att ni ska gå in där ända fram till jul och ta del av härliga tips på böcker, filmklipp och som i mitt fall en pärla från Sveriges Radios arkiv.

Ska barn få ställa till?

– Ja, vart tror ni att ni är? Tror ni att ni är nere i en gruva under jorden och att det är stöttorna som ramlar samman? Nä, det är ni inte riktigt. Ni är i S:t Görans daghem.

Med dom orden vill jag ta med er tillbaka till år 1946.Fredha_llsparken_1946 Samma år som Carl XVI Gustaf föddes på Haga Slott. Men det är inte till Haga vi ska.

Jag vill ta er med till S.t Görans daghem och ett reportage av kulturjournalisten Gunnar Helén. Reportern besöker bland annat S.t Görans daghem i Stockholm. Där möter reporten Gunnar Helén assistenten fröken Törnkvist.

 

 

Bland annat säger fröken Törnkvist på frågan om barn ska få ställa till:

Ställa till, ja, dom arbetar. Det är ju deras sätt att arbeta. Att bygga stora saker till exempel och att sen riva ner dom. Man får ju respektera deras arbetsformer som man respekterar andras yrke.

Med det innebär väl i alla fall att ni har vissa krav att de ska göra ordning efter sig?

– Ja absolut och det tror jag barn tycker om för de är nog i grund och botten små ordningsmänniskor.

Alla?

– Nja, jag tror att barn från början är det, Men sen beror det på uppfostran, att till exempel inte få lov att hinna lägga in, dom får inte lov att klä på sig ordentligt. För mamman har så bråttom. Det är miljön som gör det.

Fröken Törnblom visar på den barnsyn och en människosyn som jag beundrar.  Hon står verkligen på barnens sida och försvarar deras rättigheter att få vara barn. Rättigheter som inte alltid är självklara. Var går gränsen? Får barn i den svenska förskolan 2015 ställa till?

Sedan jag för första gången lyssnade på fröken Törnbloms klokheter har jag burit dem med mig.

Att inte ha så bråttom i mitt värderande av barns lek och utforskande. Att inte vara den som kommer och säger nej eller stopp till något som jag inte har en aning om. Vem är jag egentligen att värdera barns lek, utforskande och lärande?
Jag vill vara den som tillsammans med barnen skapar miljöer som är estetiskt tilltalande, genomtänkta och erbjuder många valmöjligheter. Istället vill jag vara den som genom att lyssna på barnet vinner dess förtroende, att få vara den som får chansen att ta del av barnens lek på djupet och kanske få följa med till barnens allra hemligaste platser i såväl fantasin som i den verkliga leken.

Miljöer som bjuder in till möten, samarbete och lärande.

Lyssna gärna på det 20 minuter långa avsnittet och förundras över en svunnen tid som i tanken inte är allt för långt borta. I radioprogrammet möter du förutom Gunnar Helén och fröken Törnblom även fru Svensson, fru Romell och stadsträdgårdsmästaren Holger Blom.

Som avslutning blir det en liten tanke om att det kanske var fröken Törnblom som med sina kloka resonemang fick reporten Gunnar Helén att senare sadla om från reporter till skolpolitiker och riksdagsman.
Mötesplats för lärande


Släpp ungarna loss det är vår!

Nu sitter jag här, tittar på bilder från helt nybyggda förskolor, läser om arkitekters fantastiska tankar och visioner för sina projekt. Läser om arkitekter som skriver om att förskolan skall erbjuda en trygg och lustfylld plats för lärande. Bildgooglar nybyggd förskola. Får upp en massa bilder på tillrättalagda miljöer med nyplanterade träd, plastgräs och gummimattor. Det får mig att fundera på vart vi är på väg.

För att förskolan ska kunna uppfylla sitt uppdrag behövs en fysisk och pedagogisk miljö med material som främjar barnens utveckling och lärande. Arbetet med förskolans miljöer är också en viktig del av arbetet med barns delaktighet, dels utifrån tillgänglighet, dels utifrån inflytande på hur miljöerna utformas tillsammans med barnen

Skolinspektionen: Kvalitetsgranskning Rapport 2012:7

Många kloka har sagt mycket klokt om förskolans pedagogiska miljö, Friedrich Fröbel, Jean Piagets, Maria Montessori , Lori Malaguzzi , Vea Vecchi , Arne Trageton, Elisabeth Nordin Hultman med flera har alla pratat om vikten av att ha en genomtänkt pedagogisk miljö.  Fantastiska tankar av fantastiska personer som jag och andra pedagoger förstås använder oss utav. Vi försöker skapa miljöer som på ett tydligt och estetiskt sätt erbjuder barnen många olika valmöjligheter. Materialet är genomtänkt och placerat så att barnen själva kan nå det. Miljöer som bjuder in till möten, samarbete och lärande. I miljön har barnen möjligheten att påverka sin vardag och de har varje dag möjligheten att välja mellan en stor variation av aktiviteter och material.

men hur står det till med utemiljön?

Begreppet ”den tredje pedagogen” har nog de flesta verksamma inom förskolan hört när det pratats om förskolans miljö. Går det verkligen att använda ett uttryck som ”den tredje pedagogen” på en förskolegård där man ersatt slitet gräs med gummimattor, uppvuxen vegetation med grusade gångar, klättervänliga träd med träd utan möjlighet till klättring, grus och sand ersatta med gummimattor?

Problemet med förskolans utemiljö är att det finns så många bestämmelser om hur en förskolegård skall vara utformad är att de pedagogiska visionerna ofta försvinner i styrdokument och lagar som Kommunala skötselplaner, säkerhetsbesiktningar, Plan- och bygglagen, Produktsäkerhetslagen, Boverkets föreskrifter och de Europagemensamma  standardens för lekredskap. Regler och styrdokument som alla vill gott. Att förskolans utemiljö är så säker att inga barn förolyckas eller skadas allvarligt. Men har det inte gått snäppet för långt när man på en nybyggd förskola väljer gummimattor, plastgräs och svårklättrade träd framför naturlig mark?

Geografiforskaren Roger Hart gjorde i Vermont på 70-talet en undersökning där han ville titta på vad barn egentligen leker. Vartefter barnen fick förtroende för honom fick han följa med djupare in i deras lek. Han fick följa med till deras hemliga tillhåll, skogsdungar och kojor. Platser som sällan eller aldrig besöktes av någon vuxen. Ingen märkvärdig forskning, det han såg påminner  om min och säkert  din vardag som barn.  Jag kunde vara ute och leka i timmar utan att mina föräldrar satte igång någon skallgångskedja efter mig. Vi byggde kojor i skogen, lekte på byggarbetsplatser eller den närbelägna avfallsanläggningen. Ibland kom man hem med en reva i kläderna, ibland med ett skrubbsår på knät. Men sällan var det värre än att det gick att fixa med en symaskin eller ett plåster.

Roger Hart gjorde ett besök hos barnen till de barn han studerade på 70-talet ungefär 30 år senare. Skillnaden kan du säkert räkna ut själv. Barnen rörde sig inte alls på samma sätt och väldigt sällan utan en vuxen.Barnen tillåts inte vara ute och leka själva eller gå själva till skolan. Flertalet studier har kommit fram till likvärdiga resultat.

I artikeln How children lost the right to roam in four generations från Daily mail går det bland annat att läsa det här:

When George Thomas was eight he walked everywhere. It was 1926 and his parents were unable to afford the fare for a tram, let alone the cost of a bike and he regularly walked six miles to his favourite fishing haunt without adult supervision. Fast forward to 2007 and Mr Thomas’s eight-year-old great-grandson Edward enjoys none of that freedom. He is driven the few minutes to school, is taken by car to a safe place to ride his bike and can roam no more than 300 yards from home.

Har barnen tappat intresset för utomhuslekarna eller är det vi vuxna som hindrar dem? Är det kanske så att vi vuxna skapar så tillrättalagda miljöer för barnen att de hindras i sin rätt att få vara barn? Kompromisser mellan pedagogiska filosofier och säkerhetstänk blir  till lösningar urvattnade på de goda idéer jag i början skrev om vad gäller den pedagogiska miljön.  Självklart handlar det inte om att släppa barnen fria likt något hämtat ur Flugornas herre eller Hunger games, istället handlar det om att som pedagog finnas där och sätta igång nya lekar och presentera nytt material för att sedan försöka ta en tillbakadragen roll. Låta barnen prestationslöst leka fritt efter sitt eget tycke och fantasi. Men för att utemiljön skall fungera som den tredje pedagogen krävs en miljö mer likt den miljö vi upplever i skogen. Där lösa ting som pinnar och kottar eggar barnens fantasi, där rötter, stenar och stammar övar och utmanar barns balans och motorik, buskar och snår som ger barn möjligheten att dra sig undan från vardagen. Men hur lyckas vi då med detta utan skrapsår och trasiga byxor? Nä… Det gör vi förstås inte, om barn skall få chansen att utmana sin kropp till fullo, att få klättra och lära sig att ramla så kommer det stundtals att göra ont. Men barn är barn och barn reser sig igen. Såhär skriver ingunn fjørtoft i texten The Natural Environment as a Playground for Children: The Impact of Outdoor Play Activities in Pre-Primary School Children

Natural environments represent dynamic and rough playscapes that challenge motor activity in children. The topography, like slopes and rocks, afford natural obstacles that children have to cope with. The vegetation provides shelters and trees for climbing. The meadows are for running and tumbling.

Det kanske är så att vi måste ta tillbaka naturen till våra förskolegårdar, låt barnen få uppleva naturens utmaningar på riktigt. Få känna fjärilarna i magen som jag fick uppleva efter klättringen i den där granen bakom grannens hus eller farten jag fick då jag rutschade nedför den där bergsknallen utanför skolgården. Inte som nu där barnen möter EU godkända klätterställningar och tillrättalagda miljöer. Låt utemiljön på förskolan vara fylld av risker, men den skall inte för den sakens skull behöva vara farlig. Även nu på de tillrättalagda förskolegårdarna gör sig barn illa, oftast snubblar de  på någon kant eller springer ihop.

Undra egentligen vad standarden SS-EN 1176-1 säger om den tyska lekplatsen Kolle 37 eller om den fantastiska lekplatsen i Wales kallad The land?

Även i Sverige finns det exempel på nyskapande lekmiljöer för barn. Här i Stockholm finns Anders Franzéns park som är ett underbart exempel. Dels på hur han slogs för att för huvudtaget få den godkänd men också hur väl den tagits emot. Men för att gå tillbaka till skolinspektionens ord om förskolans uppdrag. Uppfyller då förskolorna med gummimattor, plastgräs och oklätrringsbara träd förskolans uppdrag? Antagligen gör de det med gällande regler som underlag. Men min tro är ändå att barn behöver så mycket mer, barn behöver en utmanande och grön  utemiljö för sina galna, kreativa, skitiga, vilda lekar.

På söndagspromenad i ett vackert industriområde skulle mina barn absolut göra små sandglassar. Vill ni få en känsla av The land, ta med barnen till Snösätra industriområde i Rågsved utanför Stockholm. Mina barn hittade massor av spännande att leka med. Jag försökte hålla mig tillbaka för att inte störa deras lek, men det var svårt bland bilvrak, skrot och glas. Det var bara när dottern la sig i gruset som jag blev tvungen att rycka in.  – Akta jackan, den blir så dammig när du ligger i gruset 🙂

DSC_0297

DSC_0313


Klockan 00:40

Jag har fastnat i ett träsk av former och estetiska uttryck. Ett träsk fyllt av mönster skapat av såväl människor som av naturen självt. Jag sitter förstås fast i Google earth. Jag svävar över Stockholms innerstad, Malmö, Manhattan, Barcelona, Tallin, Murmansk  och över en stor del av vår vackra jord. Var jag än tittar hittar jag intressanta platser, jag vet inte riktigt var jag är då jag har stängt av notiserna om platser och gränser. Jag fastnar för snirkliga floder, gröna innanhav och stora bergskedjor. Men framförallt slås jag av alla geometriska former som finns i städerna. Bostadsområden som med precision är uppbyggda efter förutbestämda mönster men också stadsbilder som ger intrycket av kaos. Nu måste jag bara komma på hur jag och barnen kan fortsätta upptäcka världen tillsammans med Google earth.

Här kommer några nedslag från min resa genom natten 🙂

FullSizeRender (1)

NigeriabarcelonapentagonFullSizeRender (2)

 


Kan du hjälpa Frida Kahlo?

I vårt skapande på förskolan kommer vi dagligen in i samtal om känslor. Hur skapar vi när vi är glada, arga ledsna? Vi pratar om hur de olika sinnesstämningarna påverkar vårt sätt att uttrycka oss.

Under ett samtal i vår ateljé frågade jag barnen hur det blir om man ritar till riktigt arg musik, jag satte på en för mig arg låt. Panteras låt Cowboys from hell, bara titeln skriker ut att den handlar om ren ilska. Barnen började rita, de lät pennorna glida över pappret i takt till musiken. Snart flög det upp en knuten barnnäve i luften. Barnen började röra på sig, de slutade rita och försvann ut på golvet i ateljén. Snart hoppade de upp och ner och jag tyckte jag kunde se lite ilska hos dem, men då kom det… Barnen fattar varandra i händerna och kör igång den gladaste ringdans jag sett sedan Bosse Larssons episka midsommarfiranden. Vem är jag att värdera vad som är arg musik?

I gruppen fortsatte vi lyssna på musik, vi gick igenom låter efter låt på Youtube i jakt på den argaste musiken i världen. Vi hittade ingen, barnens fördomsfria och öppna sinnen gjorde det omöjligt att hitta en låt som alla tyckte var arg. Alltid var det någon liten glädjenerv hos något barn som ryckte till. Till slut föll vi alla ner på en stor matta, lugnet la sig och tillsammans tittade vi på en time-laps video av en ruttnande banan.

Dags för en annan anfallsvinkel. Om inte musiken kan få förmedla känslor på det sättet jag tänkt, vem kan då göra det? Jag hittar svaret hos de stora konstnärerna. Frida Kahlo, René Magritte, Edvard munch, Vincent van gogh, pablo picasso, Rembrandt och Grant Wood. Jag projicerar upp deras konstverk, framförallt porträtt och självporträtt. Barnen studerar bilderna i detalj, de går nära bilderna, tar på dem. Barnen får fundera på vilka känslor konstnärerna vill visa med sin konst. De har massor av kloka idéer och tankar. En konstnär som specifikt lockar till funderingar är Frida Kahlo. Hennes självporträtt väckte massor av känslor hos barnen. Det som var spännande nu var att alla barn kände med kvinnan på bilden. Framför allt var det en ledsen tjej de såg. Jag berättade för barnen om bussolyckan Frida Kahlo var med om och att det kanske var därför hon såg ledsen ut på på målningarna.

5493700957_7c9d09f9c0

Men oj! Såhär kan vi väl inte ha det, ägna en förmiddag åt att studera deprimerande och upprörande konst med förskolans yngre barn. Jag frågade barnen:

– Hur kan vi göra Frida Kahlo glad igen?

Nu började det sprudla idéer hos barnen. En del tyckte hon skulle få en kram eller så. Någon annan ville rita dit en glad mun och glada ögon. Så blev det. Med hjälp av utskrifter av hennes självporträtt och en bunt med OH papper kunde jag låta barnen måla direkt på konstverket. Det viktiga i det hela var förstås inte resultatet utan samtalen. Barnens upplevelser och lösningar för att göra de ledsna målningarna glada.

Ett av barnen började direkt med att måla dit glada ögon, barnet fortsatte sedan med att måla en glad mun. Ett annat barn började med att måla över hela målningen. – Jag gör en känguru, Men då kan vi ju inte se Frida försöker jag. – Nä hon gömmer sig. – Här är hon. Barnet börjar dra med sina fingrar i färgen, snart kommer målningens detaljer fram. Barnen börjar bli klara med sin verk och jag är lycklig över de härliga samtalen vi haft.

 

IMG_7599IMG_7603IMG_7609

 

 

 

 

 

I samtalen mellan barnen och med mig har vi tillsammans utvecklats. Jag fick med mig otroligt mycket tankar, många av tankarna handlade om hur jag la in mina egna värden i det jag presenterade för barnen. Kanske var det så att även när jag visade konsten för barnen så var den fylld av mina egna värderingar, som i sin tur färgade de samtal vi hade. Förhoppningsvis fick ändå barnen med sig något gott, kanske en djupare förståelse för känslornas påverkan på våra handlingar eller bara hur en banan ser ut när den är helt rutten.

 

Som en liten bonus så körde vi lite golfbollsmålning idag på förskolan. Äntligen kom golfbollarna jag samlade på mig för sådär 25 år sedan till användning.


2 meter lång skogspromenad

I alla år jag arbetat inom förskolan har vi gått till skogen, gått uppför branta berg och nedför branta dalar. Långa promenader som riktigt tröttat ut varenda muskel kroppen hos såväl barn som pedagoger. Under dessa promenader har vi sett och hört massor av spännande. Nu är det dags att prova något nytt, den två meter långa skogspromenaden.

Gå två meter rakt ut i skogen, sätt er ner på marken och titta er omkring, titta upp mot himlen och ned mot marken. Stanna upp, slut ögonen och lyssna. Jag lovar att ni kommer se och höra lika mycket som på den 7 kilometer långa dagsturen.

Vad gör vi sen med det vi ser och hör?FullSizeRender

Är du kunskapsförmedlaren som gärna berättar för barnen att pippin heter skata (Pica Pica ) och att skatan delas in i massor av underarter. Pica pica fennorum, Pica pica pica, Pica pica galliae, Pica pica melanotos, Pica pica asirensis, Pica pica bactriana, Pica pica sericea, Pica pica japonica, Pica pica bottanensis, Pica pica camtschatica, Pica pica mauritanica. 

Eller

Är du kanske medforskaren som står för de produktiva frågorna istället för kunskapsförmedlandet. Istället för att Pica hål i huvudet på barnen med faktakunskap finns du där med de öppna frågorna.

Vill ni bara ägna tiden i skogen åt att titta på trädtopparnas svajande, ta i alla fall med en bit skog tillbaka till förskolan. Själva fyllde vi en ungsform med jord, med ytskiktet kvar. Vi tog in den till förskolan och började undersöka. Barnen tittade, kände och luktade. Hur luktar fuktig jord? Barnen fortsatte med att studera rotsystemet av en växt som följt med jorden, de tittade igenom ungsformen och kunde se hur rotens delar förgrenade sig i massor av små delar. barnen tittade med luppar av olika slag. Med hjälp av ett usb-mikroskop kunde vi titta ännu närmare på växtens rotsystem.

Nu började barnen fundera över masken. Först funderades det över storleken. Bilden är projicerad på väggen och barnen har svårt att förstå hur liten masken egentligen är. De går emellan mikroskopet och väggen, tittar och funderar. Varje gång barnen lyfte på mikroskopet var masken försvunnen. De reflekterade också över att masken var genomskinlig, vad är det där bruna i magen på masken? Är det bajs ?

Barnen hjälper varandra att komma vidare med frågorna. Bland annat hjälptes de åt med att bestämma att ett bra sätt att skilja på en orm och en mask är att titta på tungan. Finns det en tunga så är det en orm, finns det ingen tunga är det en mask.

Nu har vi pratat och arbetat med vår tvåmeterspromenad i flera dagar och det kommer nog pratas om de två metrarna ett bra tag till.


Bortom Pappans appar

Tipsen på pedagogiska appar väller in. Appar som främjar språkutvecklingen, appar som tränar öga-hand-koordination, appar som lär ut räknesätt, appar som lär barnen färgerna, appar som lär barn om ljud och musik och många, många, många fler pedagogiska appar av alla de slag. Var jag än vänder mig om finner jag tips på appar. Appar som har till syfte att lära barnen saker och ting, appar som gärna rättar till barnen när de svarar fel. Tillrättavisande skall gärna ske med ett lustigt ljud som berättar att du gjort fel när man däremot lyckats pricka in till exempel  vilket ljud som grisen på bilden ger ifrån sig så belönas du med en applåd eller en tjusig fanfar.  problemet för mig är att jag vill bortom det som samhället menar är rätt och fel, vem bestämmer att en gris låter på ett speciellt sätt. Varför kan inte en gris låta som en ko?

I kommersen av det ofantliga antalet pedagogiska appar är det svårt att hitta guldkornen. Gobitarna som hjälper oss i undersökandet och utforskandet. Helt enkelt hjälper oss att använda lärplattan som ett verktyg i förskolans vardag. Inte som en barnvakt som på köpet lär ut gångertabellen.

I den här posten har jag letat mig bortom de mest omskrivna apparna och dykt djupare ner i appdjungeln. För att inte du ska drunkna i ditt undersökande fokuserar jag på appar med utforskandet av ljud och musiken i fokus. De flesta av apparna används gärna av många fingrar samtidigt, de flesta av dem är anpassade för Ipad.

Jag hoppar över recenserande och överlåter det till er. Klistrar in beskrivningarna direkt från Itunes så att ni i alla fall ska få en liten inblick i hur varje app fungerar.

Medforskare häng med på en  resa till ljudet och musikens outforskade värld.

MadPad HD – Remix Your Life

Remix your life with MadPad! Turn everyday sights and sounds like your car, an empty soda can, or your friends into the ultimate percussive instrument. Who would have thought everyday life could be so musical?

Phonopaper

honoPaper is:
• format of graphical representation of the sound (music, human voice, etc.); in other words, it is the 2D audio barcode (by analogy with the QR-code);

Roy G BIV color synthesizer

ROY G BIV is a cool synth that turns color into music!

Conform

Conform is an interactive composition for iPad, where complexity leads to less control.

Rapmushi

Rap-mushi is an application that you can feel like a ”Rapper”, by pushing the words panel rhythmically.
Words are separated in 7 parts. When you press the ”Number” panel, it will shift to those several sections.

Yukisketch

Draw 4 types of ”sketch” on your display, and you can make sounds with these sketches.

You can also choose ”Beat”and ”Bansou (Track)”, and play with your sounds together.

Launchpad

ant to make and remix music?

The Novation Launchpad is an easy-to-use app for iPad and iPhone that will have you making beats and music

Thicket

Thicket is an audiovisual playground that allows anyone to create beautiful sounds and pictures from simple finger

Tunetrace

Make drawings in the real world, photograph them with Tunetrace and hear them transformed into music.

Vio

Vio pushes vocal processing on the iPhone and iPad to new levels. From futuristic to fuzzy, 8-bit to outer space, Vio’s presets are all waiting to be explored.

Polyfauna

Your screen is the window into an evolving world.

Patatap

Patatap is a portable animation and sound kit. With the touch of a finger create melodies charged with moving shapes. Warning: contains flashing images.

Just i detta nu sitter jag och leker med appen Tunetrace. Jag låter alla mina anteckningar förvandlas till musik, hade inte klockan varit så mycket skulle jag nog fortsätta mitt utforskande runt om hela lägenheten.


Den musikaliska förskolan

Justin Bieber skränar från lärplattans inbyggda högtalare. Barn dansar, gör piruetter och kör lite improviserad breakdance på golvet. Låten ebbar ut och pedagogen frågar vad barnen vill höra härnäst. Barnen vill lyssna på Ylvis och deras dunderhit The Fox som spelats ordentligt hemma hos barnen och på förskolor det senaste åren. I bakgrunden inne på avdelningen hörs från den lilla batteridrivna högtalarna den uttjatade Beethovenklassikern Für Elise, barnen fortsätter leka utan att ta större notis om musiken i bakgrunden.

Den moderna förskolan är i stort ett mycket gott komplement till hemmet. Precis som den ska vara enligt förskolans styrdokument. Men detta verkar konstigt nog inte gälla musiken. Här tar vi till oss barnens musik från hemmen utan direkt reflektion. Likväl fortsätter vi spela gamla låtar som vi tror att barnen tycker om och som vi själva kan digga med i. Möjligen målar jag upp en allt för generell bild av den musik som spelas på förskolor runt om, men jag har mött det här sättet att använda musik på väldigt ofta i mina år i förskolans värld.

Men det finns så mycket mer. Musik är ett världsomspännande språk som alla talar. Från den minsta lilla ettåring i Stuvsta till den 108-år gamla damen i Nuku’ alofa på Tonga. Alla kan tala språket musik och alla kan förstå det. Tolkningen av musiken är något som sker inom oss, vi alla tolkar musik på olika sätt.

Varför inte ta vara på detta språk på ett mer genomtänkt sätt, potentialen finns nu gäller det bara att börja lyssna på musik och titta på alla visuellt starka musikvideos som finns där ute på det stora internetet. Leta i de hundratals musikaliska genrer som finns, testa lite Acid jazz ena dagen och lite Bachata nästa dag. Glöm inte heller det sjungna språket, bara för att man inte förstår språket behöver det inte betyda att musiken är dålig.

Titta bara på den här musikvideon från den Indiska Bollywood rullen Baghban. Tolkar jag titel och innehåll rätt så visar den ett indiskt Holi firande. Den Indiska vårfesten tillika färgfesten. Jag förstår inte ett enda ord men ändå väcks min musikaliska nerv till liv och jag börjar tralla med. Sen att den är riktigt färgglad och uppmuntrar till egna vårfester, ja det är väl bara en bonus.

För att verkligen börja komplettera hemmet, vara den utforskande förskola vi vill vara är det dags att ta tag i musiken. Leta och grotta ner er i olika stilar och genrer. Hitta visuellt snygga videos och bastunga beats. Enligt mig ska musiken inte bara lyssnas på, den ska kännas med hela kroppen och upplevas. Så det kanske även är dags att se till att investera i ett par ordentliga högtalare och en ordentlig stereo. Gör sedan en spellista i Youtube, fyll den med allt och tryck på shuffle. En rekommendation är förstås att titta på videon innan precis som när ni läser en bok själva innan ni läser den för barnen. Då kan ni vara förberedda när det dyker upp saker som kan vara bra att prata vidare med barnen om.

För att få er som råkar läsa det här inlägget att bredda ert musikaliska ådra så skickar jag med lite länkar till videos som rullar på min förskola.
Zaz – Je Veux

Agnes Obel – Riverside 

Yann Tiersen – Summer 78

Bobby C Sound TV-JELLY BELLY

Amsterdam Klezmer Band – Op Je Hoede (feat. L. Vieira)

Röyksopp & Robyn – Do It Again 

Dunkelbunt – Kebab Connection

Salif Keita – Madan 

Otto Knows – Million Voices

Doris – Did you give the world some love today baby, 1970

Twisted Sister – I Wanna Rock 

Industrial Dance – God is in the Rain 

Shpongle – Tickling the Amygdala 

Shpongle – Around the World in a Tea Daze 

Astrix – Liquid Gold

Moby – Porcelain (Official Video)

En länk till en spellista med de ovanstående klippen kommer här

Som ett litet tillägg.  För dig som har svårt att motivera inköpet av en ny stereo för din chef eller kollega så kommer ett litet tips. Kanske menar chefen att ni får nöja er med kassettbandspelaren från Ingmar Nordströms tid. Då har jag lite ny forskning ni kan ta och diskutera.  Forskarna Loran Nordgren, Dare Rucker och Adam Galinsky menar i sin forskningsstudie att ju mer bas det är i musiken desto starkare känner vi oss mentalt. De som i studien fick lyssna på mer basstark musik var också mer benägna att ta första steget i tävlingssituationer. Så för mentalt starka barn välj en stereo med bra bas.

Sen huruvida studien är applicerbar på förskolebarn det har jag ingen aning om 🙂